Midvinterdraken

En eld över vinterns himmel
Drakens svans en bister glöd
Så fallit, bränt
Kursat nordens skyar

Förintelsens vak förkolnad mark
Där den red
Den brände fä, den brende träd

Brända lik och förkolnat kött
Svart ligger jordar
Rykande, döda
Människans gårdar
Den spy sin tjära
As, frätande galla
Krälar sig runt i dråpets lusta
En natt då riken falla

Ve draken, ormans orm
Ingen sett maken till gudars storm
Midvinterdraken

Ur vinterns kyla då draken gled
Det mindes man i släkters led
Den dök i jorden, begravd där ner
I ståletn sjö, den allt nu ser

Då den dök, slukades av jordens andar
En gåva av stål ur sjön då steg

Ve draken, ormars orm
Ingen sett maken till gudars storm
Midvinterdraken